Jag vet inte riktigt vart de senaste dagarna, veckorna eller till och med månaderna har tagit vägen. Vem har tagit kontroll över spakarna så att karusellen vi kallar för livet har ökat så i hastighet att jag någonstans på vägen blivit fartblind? Eftersom jag älskar att åka karuseller, ju fortare, snurrigare och högre upp desto bättre tycker jag.... så jag blir fartblind, glömmer att tänka på att man bör stanna upp och pausa, hoppa av karusellen i stället- ta en paus, istället rusar jag snabbare till nästa.... antar att jag är rädd att missa det fantastiska åket om jag inte är med direkt.
Så, i stället för att ta en liten paus, åker jag med varv efter varv efter varv. Än så länge har jag krafter och ork att hoppa av när jag själv bestämmer, skaka på huvudet för att rätta till yrseln... men jag är nöjd!! Det är det roligaste jag vet....... att åka karusell!!
Men en liten tanke, som jag knappt vågar erkänna är, vad händer om jag tillslut ramlar av på grund av tröttheten och är åksjuk? Än så länge är det långt dit, jag tycker att jag tar det lugnt ibland, att jag pausar, vilar, men andra i min närhet är kanske inte alltid överens med mig. Och det är skönt när någon bryr sig....
Men just nu är jag bara lite förkyld, eller har halsfluss vilket jag tror, men .... man kan ju inte ranta till läkaren för minsta lilla. Nej, jag ger min själv möjligheten att återhämta mig själv under morgondagen, det är ju trots allt fredag. Sen får vi se, ja efter att jag gjort min jourdag på jobbet på lördag förstås.... (jag hör hur det låter, men... återigen, tänk på att det finns andra som har det betydligt mycket värre. Cancersjuka Anna med en liten tös på 2 och som har döden som flåsar henne i nacken, är en av dem. Då ska man inte klaga för en liten förkylning eller att man har mycket på jobbet. Dessutom ska man i dessa tider vara nöjd att man har ett jobb). Och dessutom, när man inte har mycket till röst, får alla i omgivningen njuta av min tysthet :-)
Ja, det är bra att ha med som tanke - att pausa lite då och då, å andra sidan, jag lever ju bara en gång, precis som alla ni andra. Passa på å leva livet!!
Så, i stället för att ta en liten paus, åker jag med varv efter varv efter varv. Än så länge har jag krafter och ork att hoppa av när jag själv bestämmer, skaka på huvudet för att rätta till yrseln... men jag är nöjd!! Det är det roligaste jag vet....... att åka karusell!!
Men en liten tanke, som jag knappt vågar erkänna är, vad händer om jag tillslut ramlar av på grund av tröttheten och är åksjuk? Än så länge är det långt dit, jag tycker att jag tar det lugnt ibland, att jag pausar, vilar, men andra i min närhet är kanske inte alltid överens med mig. Och det är skönt när någon bryr sig....
Men just nu är jag bara lite förkyld, eller har halsfluss vilket jag tror, men .... man kan ju inte ranta till läkaren för minsta lilla. Nej, jag ger min själv möjligheten att återhämta mig själv under morgondagen, det är ju trots allt fredag. Sen får vi se, ja efter att jag gjort min jourdag på jobbet på lördag förstås.... (jag hör hur det låter, men... återigen, tänk på att det finns andra som har det betydligt mycket värre. Cancersjuka Anna med en liten tös på 2 och som har döden som flåsar henne i nacken, är en av dem. Då ska man inte klaga för en liten förkylning eller att man har mycket på jobbet. Dessutom ska man i dessa tider vara nöjd att man har ett jobb). Och dessutom, när man inte har mycket till röst, får alla i omgivningen njuta av min tysthet :-)
Ja, det är bra att ha med som tanke - att pausa lite då och då, å andra sidan, jag lever ju bara en gång, precis som alla ni andra. Passa på å leva livet!!
