Erkännande...

... blev inte så många timmar jobbade igår kväll. Frös, var trött, jobbade en timme, bestämde att det fick bli filmtajm istället och en tidig kväll. Det tog mer på krafterna än jag trott att gå på begravning. Även om det var en ljus fin begravning med många fina minnen. En omtyckt människa helt enkelt!! Hur kommer det sig att det är jobbigare att se de ledsna människorna än att tänka på att en människa försvunnit? För mig är det så i alla fall, det är ju de som blir kvar, ska ta tag i vardagen och förändringen i livet. Ja, jag tror i och för sig inte att det kommer bli problem. Men ändå, en fin begravning om man nu kan säga så om begravningar.

Filmen då, näktergalen eller nått sånt hette den, ytterligare en i Falk-serien. Lite besviken att inte de riktigt råa grabbarna var med, ja, ni vet, gänget med "Lisa" (Joel Kinnaman) i täten.

Hade påbörjat ännu en lista igår, men väljer att inte publicera den. Det är nog många inlägg som aldrig skulle publicerats. Ibland är det liksom bättre att vara tyst..... Men där ligger väl också mitt stora problem, är inte särskilt ofta jag är tyst.

Nä nu ska luta huvudet tillbaka på tåget och lyssna till Pink´s Sober.

I don’t wanna be the girl who laughs the loudest
Or the girl who never wants to be alone
I don’t wanna be that call at 4 o’clock in the morning
‘Cos I’m the only one you know in the world that won’t be home

Helg snart!!