Kärlek och stålull
Om jag inte nämt det innan så hade vi en föreläsare när jag var på Gyllene Uttern. Föreläsaren heter Lisbeth Pipping. Hon är en urstark kvinna och ni vet, nu för tiden, när kvinnor kan vara mer än en sak, så är hon dessutom författare. Lisbeth föreläste för oss hur det var att växa upp med en utvecklingsstörd mamma, två yngre systrar och en pappa, med alkoholmissbruk. Pappan lämnade dock familljen när Lisbeth var 6 år gammal och dessutom blivit mobbad under hela sin skoltid och med ett skolväsende som valde att blunda för vad de såg. Inte alla, men de flesta.... En kvinna som hörde föreläsningen berättade att hon påbörjat boken flertalet gånger....men inte klarat av att läsa klart den. Jag gillar Lisbeths svar skarpt: Jag och många med mig, har levt den här verkligheten...det minsta folk kan göra är att läsa boken. Jag håller på med boken nu, är nästan klar.
Vill bjuda Er på ett par smakprov ifrån boken:
Den sista gången jag går till fröken Ingrid och berättar om mobbningen är en gång när vi lekt "jage", tafatt, och jag för ovanlighetens skull har fått vara med. Det får jag nästan aldrig och jag känner mig först jätteglad, så där så att det spritter i kroppen. Men så blir Benny tagen. Benny slår mig ofta, han är stor och stark. Han börjar så klart jaga mig direkt. Jag springer för allt vad jag är värd och han är nästan i kapp mig, jag vill inte bli tagen av honom för jag vet att han kommer att slå mig om han lyckas och jag vet att ingen kommer att försvara mig. Ensam kommer lilla jag att vara med stora, starka, stygga Benny. Det är sträng förbjudet att lämna skolgården, det vet alla, men ändå gör jag det. Jag hinner tänka att det är bättre att fröken skäller på mig än att Benny får tag i mig. Jag är säker på att Benny inte kommer följa efter mig ut från skolgården. Fel! Plötsligt är han i kapp mig. Flera av skolkamraterna är alldeles bakom honom, nyfikna på vad som ska hända när Benny får tag på Lösset. Jag hinner tänka att om jag springer längst ut på berget , vid stupet och ställer mig där så kn han inte ta mig, för så kan jag ju trilla ner. Han vågar inte ta mig om jag står så långt framme vid stupet. Jag ställer mig så nära stupet som jag bara vågar och nu är Benny också framme vid stupet. Jag känner...........Jag trillar handlöst , minst fem meter är det ner till de hårda stenarna som ligger nedanför stupet och att jag inte slår i hjälp mig är ett under.
Det är inte bara skolväsendet som brister utan även socialtjänsten. Lisbeths mamma ber om pengar eller hjälp till en tvättmaskin. Socialtjänsten gör bedömningen att Lisbeths mamma inte är "smart nog" att hantera en tvättmaskin och därför nekas hon detta. Som Lisbeth säger; att ta hand om tre små barn, det skulle hon klara....
Boken och berättelsen från Lisbeth från en att tänka mycket. Therese, min väninna, brukar "härma sin pappa" om att bara man vet om att man är bortskämd så gör det inget. Jag har levt på den devisen ett bra tag, först på Gyllene uttern förstod jag meningen fullt ut! Jag har haft en toppen barndom, tack vare mamma och pappa, bröder, mormor och alla andra. Tragiskt att man inte förstår det fullt ut innan man har nått annat att jämföra med.
Om jag inte nämt det innan så hade vi en föreläsare när jag var på Gyllene Uttern. Föreläsaren heter Lisbeth Pipping. Hon är en urstark kvinna och ni vet, nu för tiden, när kvinnor kan vara mer än en sak, så är hon dessutom författare. Lisbeth föreläste för oss hur det var att växa upp med en utvecklingsstörd mamma, två yngre systrar och en pappa, med alkoholmissbruk. Pappan lämnade dock familljen när Lisbeth var 6 år gammal och dessutom blivit mobbad under hela sin skoltid och med ett skolväsende som valde att blunda för vad de såg. Inte alla, men de flesta.... En kvinna som hörde föreläsningen berättade att hon påbörjat boken flertalet gånger....men inte klarat av att läsa klart den. Jag gillar Lisbeths svar skarpt: Jag och många med mig, har levt den här verkligheten...det minsta folk kan göra är att läsa boken. Jag håller på med boken nu, är nästan klar.
Vill bjuda Er på ett par smakprov ifrån boken:
Den sista gången jag går till fröken Ingrid och berättar om mobbningen är en gång när vi lekt "jage", tafatt, och jag för ovanlighetens skull har fått vara med. Det får jag nästan aldrig och jag känner mig först jätteglad, så där så att det spritter i kroppen. Men så blir Benny tagen. Benny slår mig ofta, han är stor och stark. Han börjar så klart jaga mig direkt. Jag springer för allt vad jag är värd och han är nästan i kapp mig, jag vill inte bli tagen av honom för jag vet att han kommer att slå mig om han lyckas och jag vet att ingen kommer att försvara mig. Ensam kommer lilla jag att vara med stora, starka, stygga Benny. Det är sträng förbjudet att lämna skolgården, det vet alla, men ändå gör jag det. Jag hinner tänka att det är bättre att fröken skäller på mig än att Benny får tag i mig. Jag är säker på att Benny inte kommer följa efter mig ut från skolgården. Fel! Plötsligt är han i kapp mig. Flera av skolkamraterna är alldeles bakom honom, nyfikna på vad som ska hända när Benny får tag på Lösset. Jag hinner tänka att om jag springer längst ut på berget , vid stupet och ställer mig där så kn han inte ta mig, för så kan jag ju trilla ner. Han vågar inte ta mig om jag står så långt framme vid stupet. Jag ställer mig så nära stupet som jag bara vågar och nu är Benny också framme vid stupet. Jag känner...........Jag trillar handlöst , minst fem meter är det ner till de hårda stenarna som ligger nedanför stupet och att jag inte slår i hjälp mig är ett under.
Det är inte bara skolväsendet som brister utan även socialtjänsten. Lisbeths mamma ber om pengar eller hjälp till en tvättmaskin. Socialtjänsten gör bedömningen att Lisbeths mamma inte är "smart nog" att hantera en tvättmaskin och därför nekas hon detta. Som Lisbeth säger; att ta hand om tre små barn, det skulle hon klara....
Boken och berättelsen från Lisbeth från en att tänka mycket. Therese, min väninna, brukar "härma sin pappa" om att bara man vet om att man är bortskämd så gör det inget. Jag har levt på den devisen ett bra tag, först på Gyllene uttern förstod jag meningen fullt ut! Jag har haft en toppen barndom, tack vare mamma och pappa, bröder, mormor och alla andra. Tragiskt att man inte förstår det fullt ut innan man har nått annat att jämföra med.
